Nöjen på Balen

Jean-Antoine Watteau var en målare av Flamländskt ursprung som blev den största av Rubens franska anhängare. Han återuplivade den avtagande barockstilen och skiftade den till den mindre allvarliga, mer naturalistiska, mindre fomellt klassisk rokoko. Watteau är ackrediterad med att uppfinna genren fêtes galantes, scener av bukolisk och idyllisk charm genomträngd av teatralisk luft. Några av hans mest kända motiv togs från världen av italiensk komedi och balett. 

Det som är lite konstigt, med tanke på titeln, är att målningen visar bara lite dans. Det manliga-kvinnliga paret nära mitten av målningen addresserar varandra på avstånd så som par gjorde under menuetten, den dominerande dansen på 1700-talet. Troligtvis är de i menuettens förberedande gester. Ingen annan dansar i den här målningen, men ingen annan gör anspråk på ett sådant utrymme. Viss utrymmesfördelning antyder att flera andra är åskådare och ämnar att ansluta till dansen i sinom tid. Visst, andra är likgiltiga gällande dansen; och se hur instängda de pratmalarna ser ut till utrymme i kontrast. Ett steg till höger iaktar musikerna det centrala utrymmet mellan menuett-paret, som ser ut att vara det friaste och mest dominerande paret i vårt synfält. 

P.S. Läs mer om Jean-Antoine Watteau - den mysteriska mästaren av rokoko. För att läsa mer om några av Watteaus andra mästerverk, kolla in artiklarna nedan.