Maximilien Luce
Dagens vackra målning erbjuder en livfull skildring av Paris vid sekelskiftet, och fångar staden i ett bländande spektrum av färger. Efter att ha mött Georges Seurat och Paul Signac 1887, anammade Maximilien Luce deras banbrytande färgteorier och tekniker, och inkorporerade pointillistiska texturer och delade nyanser i sitt arbete. På 1890-talet hade han etablerat sig som en nyckelfigur inom neo-impressionismen, och ställde regelbundet ut med Société des Artistes Indépendants – en organisation som han senare skulle leda som ordförande från 1935 fram till sin död 1941.
Konstnären valde en vy, med denna särskilda scen till vänster och en utsikt över Notre Dame till höger, vilket blev ett populärt motiv i hans mest ambitiösa stadslandskap. I slutet av 1899 skrev han till Henri-Edmond Cross: "Jag arbetar från ett fönster på Quai Saint-Michel... det är stramt vackert. Jag gör otaliga studier och kommer att försöka använda mig av dem."
För Luce innebar att fånga det moderna Paris mer än att bara avbilda stadens stora boulevarder och eleganta stenfasader. Han var en skarp iakttagare av stadslivet och fokuserade på individer från olika samhällsklasser. Dagens målning skildrar figurer från alla samhällsskikt som korsar Quai Saint-Michel: en soldat marscherar förbi ett välsittande par, en kvinna med ett barn går längs trottoaren, och två trötta arbetare står i tyst kontrast till en gentleman med höghatt i närheten. En man med två fint klädda hästar stannar för att prata med en kund som bär på en korg. Ovanför denna livliga scen rör sig människor över Pont Saint-Michel, medan de imposanta byggnaderna på den motsatta stranden av Seine ger ett stadigvarande motstycke till den livliga aktiviteten nedanför.