Barnet och Döden

Edvard Munch mötte döden i ung ålder. Hans mor avled när han var bara sex år gammal, och hans syster följde några år senare. Hans fars död 1889 förde honom in i en djup kris. Mot denna bakgrund är det inte förvånande att teman som död, rädsla och sorg återkommande dök upp i Munchs verk. I efterhand reflekterade Munch över sin traumatiska barndom och skrev: 'Mitt hem var ett hem präglat av sjukdom och död. Jag har aldrig kommit över katastrofen där. Det har också påverkat min konst.'

Barnet och döden är en av Munchs mest kraftfulla utforskningar av död och sorg. Den skildrar en ung flicka som tittar utåt, hennes händer täcker öronen, medan hennes avlidna mor ligger i bakgrunden. Troget Munchs stil ligger fokuset inte på den avlidne utan på den levandes känslomässiga tillstånd – i detta fall flickans tysta terror. Till skillnad från figuren i Skriet, som uttrycker ångest med ett skrik, är denna barnfigur frusen i rädsla, oförmögen att ge uttryck för sin smärta.

P.S. Titta på Munchs skildringar av döden. I dem kombinerar konstnären briljant liv och död, kärlek och skräck, samt känslan av ensamhet. Förutom måleri var han också intresserad av fotografi! Är du nyfiken på att se Edvard Munchs liv genom fotografier?

P.P.S. För fler berättelser om den berömda norrmannen, se artiklarna nedan.