Sömmerskan

Diego Velázquez betraktas som en av de främsta konstnärerna under 1600-talets Europa. År 1623, vid 24 års ålder, säkrade han den prestigefyllda positionen som hovmålare åt Filip IV i Madrid. Under de följande fyra decennierna fokuserade Velázquez främst på att skapa innovativa porträtt av monarken och kungafamiljen. Sin fritid vigde han däremot till motiv som intresserade honom själv, ett sådant verk visar vi er idag.

Velázquez skarpa observationer av ljus, och dess påverkan på form, fick honom att avvika från den dramatiska tenebrismen – kännetecknad av starka kontraster mellan ljus och skugga – som präglade hans tidigare verk. Istället utvecklade han en mjukare, mer nyanserad stil. I Sömmerskan höljs inget i kompositionen av mörker. Med ett milt, naturligt ljus och subtila skuggor definierar Velázquez ansiktets ytor, formar bröstets kurva och antyder handens repetitiva, lätta rörelse.

Målningens ofärdiga tillstånd ger oss en inblick i Velázquez konstnärliga process. Han började med att grunda duken med ett grågrönt baslager. Därefter skissade han upp de huvudsakliga formerna i kompositionen med mörkare färg, fyllde i breda ytor med täckande färg, och förfinade gradvis bilden. Ansiktet är den enda delen av målningen som verkar vara färdigställd, det målades med tunna lager lasyr, vilket gav det ett mjukt diffust ljus. Denna teknik lyfter fram Velázquez konstnärliga mästerskap i realism och hans förmåga att ge sina verk vitalitet.

P.S. Glöm inte vår Lunar New Year-rea! Snart är den över, så skynda dig att fynda konstnärliga produkter med upp till 40% rabatt i DailyArt Shop!

P.P.S. Vi har valt ut våra fem favoritverk av Diego Velázquez. Känner du till dem alla?