El Greco
Det har sagts om El Greco att han målade med ett fragment av ett träkors, utan att göra några korrigeringar, så att "varje färgfläck motsvarar Guds vilja". Även om denna berättelse inte är sann fångar den kärnan i hans verk: febrila visioner som tycks uppstå spontant ur löst definierade, impulsiva former, besjälade av en mystisk kraft. Det var dock inte gudomligt ingripande utan konstnärens djupa tro och extraordinära talang som skapade en ny stil där kristendomens två stora målartraditioner smälte samman.
Domenikos Theotokopoulos, född på Kreta, var redan en mästare på traditionellt ikonmåleri innan han fängslades av Tizians och Tintorettos moderna västerländska stilar. Trots sina resor till Venedig, Rom och slutligen Spanien förblev han i sin själ "El Greco" - "greken".
I sin skildring av Maria Magdalena, en före detta sköka som blev en hängiven anhängare till Jesus, fångar El Greco ögonblicket av hennes spirituella extas. I Tizians efterföljd kondenserar han hennes förvandling till ett enda ögonblick av uppenbarelse. Men medan Tizian tillförde scenen erotiska undertoner, är El Grecos tillvägagångssätt transcendent: en bländande ljusstråle renar Maria Magdalena och lyfter henne nästan bortom kroppslighetens gränser. Dödskallen, som symboliserar den jordiska dödligheten, har rullat ut ur hennes grepp, medan murgrönan, som representerar det eviga livet, sträcker sig uppåt mot himlen. De kalla, bleka tonerna i gryningslandskapet återspeglar den andliga katharsis som uppstår i hennes ögonblick av gudomlig kontakt och skapar en atmosfär som är både överjordisk och djupt introspektiv.
P.S. Om du vill lära dig mer om konstförståelse kan du anmäla dig till vår kostnadsfria onlinekurs:)
P.P.S. Visste du att Maria Magdalena var väldigt ... hårig? Här lär du dig varför!