Paul Cézanne
Cézannes målningar efter 1895 antar en mörkare, mer gåtfull karaktär jämfört med hans tidigare verk. Hans färger blir rikare, hans penseldrag mer utrycksfulla, och hans sammansättningar stramare. Verket vi presenterar idag är kransat av ett snår av grenar och kvistar, och skapar en känsla av instängsling och isolering. Vyn känns trängd och avlägsen — märkbart utmanande och förmanande. Även himlen skiljer sig dramatiskt: de tidigare avbildningarna av himlen är luftiga, medan denna är tung, tonad av blylika nyanser och drag av lila och grönt. De bleka byggnaderna i hans tidigare landskap har gett vika för en djupare ockra. Under sina senare år drogs Cézanne inte bara till naturens inneboende ordning utan också till dess kaos och turbulens. Den gruvliga ensligheten i scenen reflekterar ett sammanklang med hans egen inre värld.
Cézanne målade Château Noir-slottet flera gånger, fängslad av dess mystik. Lokala legender omgav byggnaden, en gång känt som Château Diable ("Djävulsslottet"), med sina gotiska fönster och sönderfallande väggar, som ger intrycket av en gammal ruin.
Fastän Cézanne fortsatte att måla utomhus, där han observerade sina motiv direkt (en metod som uppmuntrades av hans impressionistiska mentor Camille Pissarro), avvek hans tillvägagångssätt från Impressionismen. Denna målning är inte en snabb rendering av flyktiga visuella effekter utan en grundlig och medveten meditation. Den representerar ett försök att "förverkliga", som Cézanne själv beskrev det, den fullständiga känslan av platsen — en syntes av hans temperament, vision och intellekt.
P.S. Impressionism eller post-impressionism? Lär dig att skilja mellan dessa konstnärliga rörelser med våra onlinekurser.
P.P.S. Fascineras du av dagens målning? Lär dig mer om Paul Cézanne, den moderna konsterns fader.