Émile Bernard var en nyckelfigur i den moderna konstens tidiga utveckling. Missnöjd som han var med Impressionismens olika metoder, eftersökte han en ny riktning; 1886 och 1887 skapade han och blev en pionjär inom Cloisonismen — en stil som karaktäriseras av kraftiga, enkla designer, livfulla färger, och tjocka konturer, som påminner om uråldriga emaljtekniker. Detta innovativa tillvägagångssätt lade grunden för Syntetism och Symbolism.
Under en tid när Cézanne var den primära inspirationskällan för unga avant garde-konstnärer ("Man skulle kunna säga, om man så önskade, att det var Cézanne som var den första att använda sig av strukturerad uppdelning", menade Paul Sérusier), så utforskade Bernard och Paul Gauguin en mer syntetisk vision för konsten, som direkt utmanade Impressionisternas analytiska tillvägagångssätt. Under sin tid tillsammans i Pont-Aven sommaren 1888, utvecklade de ett revolutionärt koncept: att måla från minnet snarare än från direkt observation. Inte längre bundna till metoder som krävde att konstnären befann sig i motivets omedelbara miljö, uppmuntrades nu konsnärer att tolka motivet genom tanken och sinnet snarare än att enbart replikera det.
P.S. Hur väl känner du till konstnärer som kom efter van Gogh, Gauguin och Cézanne? Testa dig själv i vårt Quiz: Kan Du Gissa Dessa Post-Impressionistiska Konstnärer?. Och im du inte fick alla rätt, kan du ta en titt på vår onlinekurs Post-Impressionism 101!