Notre Dame

I Notre Dame tycks Henri Rousseau, en fransk postimpressionistisk målare i naiv eller primitiv stil, inte bara hylla sin identitet som konstnär utan också sin djupa förbindelse med Paris och sin nationella stolthet. Den ensamma, svartklädda figuren med käpp kan fungera som ett subtilt självporträtt - ett förkroppsligande av Rousseau själv. Som en kritiker konstaterade: ”Han lever i sina målningar på samma sätt som vi lever i våra drömmar.”

Målningen andas en stillsam nostalgi: spiran på Sainte-Chapelle och tornen på Notre Dame, som badar i ett övernaturligt sken, tycks fånga den ensamma figurens blick. Den enkla men raffinerade kompositionen och de lysande färgerna är kännetecken för Rousseaus sena stil och återspeglar inflytandet från Corot, som han beundrade mycket.

Även om Notre Dame kan ha baserats på fotografier och en motsvarande skiss av Rousseau, är den sannolikt också formad av hans egna minnen av vandringar och arbete längs kajerna i Paris. Genom sin poetiska känslighet förvandlar han scenen till något drömlikt och tidlöst. En tidig beundrare av hans verk beskrev stämningen som en ”kvällsmelankoli", där pråmens mast och Notre Dames torn tycks tala till varandra tvärs över floden.

P.S. Om du vill lära dig mer om postimpressionismen, som är en inkarnation av mångfald, experiment, symbolism och känslomässig introspektion, kan du anmäla dig till vår onlinekurs!

P.P.S. Här är Henri Rousseau i 10 målningar- hans konst liknar ingenting du har sett förut!