Peter Paul Rubens
Hejsan, hejsan! Dags för en mycket oväntad Rubens, som vi presenterar tack vare Kunsthistorisches Museum i Wien. Njut! :)
Rubens hade ursprungligen bara planerat ett stormigt landskap, men utökade kompositionen under målningens process genom att tillfoga ett mytologiskt staffage av mänskliga och gudomliga gestalter till det människotomma landskapet. Detta är helt i linje med den flamländska traditionen, som till skillnad från den nederländska nästan alltid förhöjde landskap med kristna eller mytologiska berättelser. På en skogsstig som går lätt uppåt från mitten till höger dyker fyra figurer upp: två äldre personer, som mödosamt stöder sig på vandringsstavar och åtföljs av två gudar, har flytt undan stormen som fortfarande rasar i mitten av målningen. Det är Filemon och Baucis. Alldeles innan stormen bröt ut var de de enda som gav skydd, mat och dryck till gudarna, som färdades genom landet förklädda till trötta resenärer. Straffet för de andra människornas hårdhjärthet kom snabbt - Jupiter och Merkurius visade bara detta gifta par i god tid vägen till en säker plats på en kulle (Ovidius, Metamorfoser 8:620-720).
I förgrunden skildras naturkrafternas effekter på ett drastiskt vis: en oxe ligger hjälplös inklämd i ett brutet träd ovanför de forsande vattenmassorna; till vänster, nära regnbågen, har liken av en mor och hennes barn spolats i land; ovanför dem klamrar sig en man, som haft turen att undkomma, fast vid ett träd som fortfarande står kvar. Det här Landskap med Philemon och Baucis målades troligen helt av Rubens själv, utan hjälp av hans verkstad. Liksom de flesta av hans landskap var det inte ett beställningsverk. Motivet är sällsynt inom måleriet: sedan 1500-talet har avbildningar av myten mestadels visat Philemon och Baucis när de är värdar för gudarna i sitt hem.